Hemma i Paris

Vad är den första tanke som går genom ens huvud då man får klart för sig att man ska bo i Paris det kommande året? Paris som är en av världens stora metropoler och mytomspunnet till den grad att det blivit ett begrepp vid sidan av att vara en stad. Tänker man att man ska hänga på caféernas uteserveringar så mycket som möjligt och betrakta folklivet? Eller att man ska besöka alla fantastiska konstmuséer så att man lär sig Mona Lisas leende utantill och resten av konsthistorien? För mig var den första tanken; hur kommer jag att bo? I vilken stadsdel? I vilken typ av lägenhet? Tankarna gick till små sunkiga vindslägenheter utan dusch med stekheta plåttak på sommaren! Men tankarna gick även till stora paradvåningar i de Haussmanska prakthusen med skuggande trädkronor utanför fönstret som kantar många av Paris boulevarder. Man kan i korthet säga att vi till slut hamnade någonstans mittemellan.

Rue Barye, 17e arrondissemanget, Paris. Foto: Patrique Lindahl

Utgångsläget var att min sambo fick ett jobberbjudande i Paris som var svårt att motstå och vi beslöt oss att prova staden som hemvist ett år. Jakten på (en förhoppningsvis god) bostad kunde börja! Med stor entusiasm ringade vi med röd penna in lämpliga områden på Pariskartan där vi kunde tänka oss att bo. Fokus blev på den nordvästra fjärdedelen av det som är Paris stad eftersom det låg nära min sambos blivande arbetsplats. I Paris är det extra viktigt att tänka strategiskt vid val av bostadens läge i förhållande till arbetsplatsen. Det är långa avstånd, det är många byten i kollektivtrafiken och det kan framför allt vara strejk vilket gör att man måste tänka på alternativa sätt att ta sig till jobbet. Alltså är det bra om man kan ha gångavstånd till jobbet, ren och skär lyx i Paris! Vi lyckades uppnå detta.

I Paris är det lika vanligt att en fastighetsmäklare förmedlar hyresrätter som köpelägenheter, och mäklarnas skyltfönster är fyllda av annonser märkta A louer (uthyres) eller Loué (uthyrd). Vi fick via sambons arbetsgivare hjälp av en mäklare i området strax norr om Triumfbågen, i det 8e arrondissemanget. För att över huvud taget komma i fråga för en hyreslägenhet så ska man ha en hel mapp med intyg och bevis på att man är en skötsam och rekorderlig medborgare. Men att ha ett jobb färdigt på en stor fransk koncern gav oss måhända en liten gräddfil. En lista presenterades för oss med ett tiotal tänkbara lägenheter främst i det hörn av Paris där vi ville bo. Men även bortåt sägenomspunna Montmartre och ner mot Gare du Nord.

Våra krav och önskemål grundades på att det skulle vara en trerummare oavsett yta, bra-att-ha-gästrum-i-Paris! Och en maxhyra på 1500 Euro, vilket får sägas vara en modest nivå i centrala Paris. Resultatet på jakten blev en lägenhet högst upp på sjätte våningen i ett Haussmannskt hus i det 17e arrondissemanget där vi tecknade ett kontrakt på en trerummare på blygsamma 50 kvadratmeter. I kvarteret intill visade sig även Svenska Kyrkan och skolan ligga, vilket gjorde att vi med ens kände oss hemma. Mellan oss och Kyrkan låg dessutom den ena av två Hästensbutiker som finns i Paris. La petite Suede! I husets bottenvåning låg lämpligt nog såväl en traditionell fransk restaurang som en nordafrikansk dito.

Det översta planet i denna typ av hus är generellt små lägenheter som är sammanslagna av ännu mindre rum och krypin som tjänstefolket bodde i då husen var nybyggda i sutet av 1800-talet. Vårt hus hade således två paradvåningar per våning upp till vindsvåningen där det var 5-6 mindre lägenheter. Lägenheten hade två rum i fil mot gatan, med en fransk (!) balkong i varje rum, ett minimalt kök med gasaggregat, ett badrum och ett litet krypin längst in i lägenheten.
De sistnämnda utrymmena hade alla tre fönster mot en schaktliknande gård så dagsljus kunde sippra ner från himlen.

Planlösning, Rue Barye, Paris.

Väggarna var vävklistrade och målade med vit plastfärg. På golvet i flera rum låg en persikofärgad, inte helt ny, heltäckningsmatta. Men charmen fanns trots allt där på sjätte våningen!

Vi hyrde av en privatperson som ägde lägenheten vilket inte alls är ovanligt i Paris. Privatpersoner fungerar helt enkelt som hyresvärdar i miniformat. Vi hade sett till att hyra en lägenhet som hade utrustat kök (appartement equipé), dock var vi tvungna att köpa ett kylskåp. I köket stod kylskåpet bredvid spisen som i sin tur stod bredvid tvättmaskinen, sålunda bildade dessa tre vitvaror arbetsytan som man kunde bereda mat på! I huset fanns varken lägenhetsförråd eller tvättstuga som vi är vana vid i Sverige, och förvaringsutrymmena för kläder var ytterst begränsade. Bristen på tvättstugor gör att många Parisare tar sin tvätt (vanligtvis i en blå IKEA kasse) och går till en tvättomat i kvarteret. Dessa blir på så vis en förlängning av den privata sfären, ett rum för privata sysslor i det offentliga gaturummet.

Tvättomat, Paris. Foto: Ronnie Forsberg

I de flesta mer välordnade flerbostadshusen i Paris finns alltid en portvakt(erska), som för det mesta råkar vara en kvinna av portugisisk härkomst. Dessa ser till att trapphuset städas, posten delas ut (jo hon ser vad du får för post!) och att ingen obehörig smiter in i huset. Vår portvakterska lagade ofta ratatouille vars doft sipprade ut i entréhallen. Relationen till portvakten blir regelbunden och ganska oundviklig och det hör till att man varje jul ger en liten gåva eller pengar för årets insatser. Känslan av anonymitet luckras upp.

Ska man berätta var man bor i staden Paris så säger man inte namnet på sin stadsdel, sådana finns oftast inte, utan numret på det arrondissemang man bor i. Paris består av 20 arrondissemang som likt en snigels form utgår från den gamla stadskärnan. Numret på arrondissemanget du bor i säger mer om dig än du kan ana – ”säg mig var du bor och jag ska säga vem du är!” Det är en markör av status och levnadssätt av stora mått. I det 16e i väster är det extremt exklusivt och i det 20e i öster är det, om inte extremt så i alla fall, påvert (från franska pauvre=fattig). Paris stad täcker sålunda in allt från den medeltida strukturen i Maraiskvarteren där priserna numera är svindlande, till brutala betongmiljöer i periferin.

Paris 20 arrondissemang.

Place de Clichy är för övrigt min favoritplats i Paris för där möts i en och samma plats fyra olika arrondissemang av olika status och karaktär, de 8e, 9e, 17e och 18e.
 

Vårt 17e arrondissemang var ett av få som faktiskt hade en palett av olika status och sociala skikt innanför sina gränser. I söder mot Triumfbågen och Parc Monceau är det exklusivt och ”très chic!”, men drar man sig norrut mot Place de Clichy vid Montmartre blir det betydligt enklare och fattigare. Place de Clichy är för övrigt min favoritplats i Paris för där möts i en och samma plats fyra olika arrondissemang av olika status och karaktär, de 8e, 9e, 17e och 18e. De två stora attraktionerna på denna plats är dels den stora Pathé biografen och dels det stora brasseriet Wepler där skaldjursplatåerna faktiskt inte kostar skjortan. Det faktum att 17e är så blandat gör att det känns som ett av de mer spännande områden i Paris stad där man kan göra en bokstavlig klassresa!

Men gentrifieringen går snabbt även i Paris och områden som för bara 20 år sedan ansågs vara bortglömda och bedagade i östra Paris är idag väldigt ”bobo” – bourgeois boheme, alltså bohemiskt småborgerliga, t ex utmed Canal St Martin i 10e arrondissemanget och nedanför Pigalle i det 9e arrondissemanget. Andra arrondissemang blir alltmer etniskt inriktade som det 13e där det östasiatiska inflytandet är stort och det 18e där det afrikanska gör sig alltmer påmint.

Vad skapade de största positiva känslorna med boendet i Paris? Svaret på den frågan står att finna i stämningar och känslor mer än faktisk standard och komfort. Att se ljusstrålen från Eiffeltornet svepa över grannhusets tak med regelbunden rytm var en varje dags magi. Att kunna ha buxbom och oliv i krukor på balkongen som står ute året om gjorde vintern lite snällare. Att runt hörnet, nästan var man än bor i Paris, kunna köpa sin dagliga baguette gjorde bageriet till en social scen och träffpunkt. Att gå uppför den knarrande trätrappan i trapphuset och säga ”bonjour” till grannen man möter gjorde grannarna mer exotiska. Allt detta åtminstone till en början. Frågar du en Parisare så hade han nog inte reflekterat nämnvärt över dessa saker och tyckt att ”Cést normal!” – det är så det är!Parisarna själva vet att uppskatta sina lokala matgator och marknader som ger atmosfär och karaktär till stadsdelen där man bor och man vet att uppskatta det ytterst sofistikerade sociala livet och umgänget i de välskötta parkerna. Tyngdpunkten i det man anser vara kvalitet i sitt boende har för Parisarna många gånger flyttat utanför hemmets väggar.

Jag tror den avgörande skillnaden mellan en god bostad i Stockholm respektive Paris är att i Paris är betydelsen av bostadens kontext ännu viktigare än i Stockholm, mycket för att man är mer beroende av densamma.